Golvlutning

I utrymmen med golvavlopp ska de delar av golvet och dess vattentäta skikt som regelbundet utsätts för vatten luta mot golvbrunnen.

I våtutrymmen ska golvlutning utformas så att vatten inte leds ut i angränsande utrymmen och orsakar vattenskador vid normal användning av våtrummet. Golvet ska utformas så att vatten inte hindras från att rinna ned i golvbrunnen. Vatten som kvarstår till följd av ytspänning eller nivåskillnader mellan klinkerplattor får avdunsta alternativt avlägsnas med gummiraka eller motsvarande. För att det ska kunna ske på rätt sätt finns krav på hur golvlutningen ska utformas. Kravet på lutning omfattar både underlaget vid montage av tätskikt och montage av ytskikt.

Golvets lutning ska utformas så att tätskiktets eventuella uppvik vid dörröppningen ligger minst 20 mm över golvbrunnens fläns i duschplatsen eller motsvarande.

Krav på fall i hela utrymmet

Rekommendationer - Tänk även på detta

• I våtutrymmen där särskilda skäl föreligger, till exempel utrymmen med fler än en golvbrunn eller ett större våtutrymme, kan det vara aktuellt att frångå ovanstående toleranser och avtala om en alternativ lutning. Bakfall får inte förekomma.
• Tänk på utformningen av golvlutningen vid val av plattor - bland annat plattornas storlek. Stora klinkerplattor ställer normalt större krav att golvet lutar mindre för att inte orsaka stora nivåskillnader (fogsprång) mellan plattorna.
• Vid utformningen av golvlutningen, ta hänsyn till eventuella ojämnheter och nivåskillnader som kan förekomma till följd av skarvförseglingar av tätskiktsfolier eller vätskebaserade tätskikt. Golvets lutning måste kompensera nivåskillnaden.
• Vid plastmatta som tät- och ytskikt rekommenderas att golvets lutning mot golvbrunnen är mellan 2-10 mm/m på övrig golvyta.
• Vid keramiskt ytskikt rekommenderas att golvets lutning mot golvbrunnen är mellan 5-10 mm/m på övrig golvyta. Så här kan man kontrollera att det spacklade undergolvet har rätt golvlutning motgolvbrunnen enligt branschreglerna.

Bedömning av golvets lutning

För att det ska föreligga en risk för halka så krävs att golvytan är gångbar. På golvytor som normalt inte kan beträdas föreligger det därmed inte risk för halka. Mellan golvbrunn och intilliggande vägg kan golvets lutning vara max 1:25 (40 mm/m), förutsatt att den brantare lutningen inte orsakar att tätskiktet släpper från underlaget. Notera att det finns godkända plastmattor med halkhämmade egenskaper som testas särskilt med hänsyn till halkrisk.

Observera att det finns plastmattor med glasfiberarmering som inte klarar av en brantare lutning på golvet än 1:50 (20 mm/m). Detta framgår i leverantörens anvisning.

Notera att golvets brantare lutning vid golvbrunn och intilliggande vägg är en konsekvens av både golvbrunnens placering i förhållande till vägg och att eftersträva en ”rak linje” i golv- och väggvinkel.